I flera veckor har jag jobbat med innehållsanalysen av den första delstudien (som är fokusgruppsintervjuer med personal). Det har verkligen varit ett stönigt arbete, läsa intervjuer, dela upp dem i meningsenheter, kondensera och koda. Koncentrationskrävande och monotont på samma gång – som upplagt för att man ska bli understimulerad var femte minut. “Det är inte alls kul, det är bara hårt arbete”, sa min rumsgranne Elisabeth insiktsfullt.
Nu har jag äntligen kommit så långt att jag har en enorm uppsättning koder som ska bilda kategorier och bli beskrivningen av vad som sägs i intervjuerna. Uppsjön av lappar på bordet är de koderna, som jag grovsorterat nu på förmiddagen.
Längst ned till vänster sånt som rör hur personalen resonerar kring sina strategier och sin planering, uppe till vänster egenskaper hos föräldrarna som spelar roll, mitt på bordet frågor kring hopp, palliation och förtroende (svårplacerade än så länge), till vänster om datorn när det blir fel i informationen och prioriteringar, uppe till höger det som rör barnen och personalens utveckling/upplevelser. Och så datorn förstås.
Ska sitta hemma några dagar och roa mig med det här. Det känns faktiskt väldigt, väldigt roligt!
Besök: 39
