Ikväll har vi varit på operan och lyssnat på Rosamunde. Om man, som jag, gillar Hasseåtages revy Spader, Madame! så är det väldigt förvirrande att lyssna på vissa Schubertstycken, som t.ex. mellanaktsmusiken 3a Andante ur Rosamunde eller första satsen ur hans ofullbordade, eftersom de är musiken till revyn. När man bara borde njuta av musiken hör man i huvudet “sällsamt förvandlar dimperspektivet” eller “i en fuktig kula gjord av jord och kvistar / rötter var hans föda, vatten var hans dricka / fåren värmde han sig vid” i stället. Men det gör inget, för de texterna är så fyndiga och vackra. Som så mycket annat av Danielsson och Alfredson.
Nå. Min favorit i hela Norrlandsoperans symfoniorkester är konsertmästare Karin Eriksson, för hon ser alltid så himla glad ut. I kväll fick hon (som vanligt) en blombukett med gladiolus, gerbera och en massa annat fint. När hon lyfte upp den för att tacka resten av orkestern bokstavligen exploderade buketten rakt i hennes ansikte (en slinga av något slags amarantart slet sig lös och drev iväg på egen hand). Det såg kul ut men hon behöll fattningen föredömligt.
Besök: 35
