Browneska systemet

Nina E. Browne, som arbetade på biblioteket i Boston, uppfann det  Browneska systemet 1895. I Sverige infördes det på Stockholms Arbetarebibliotek 1905 av J Fredrik Nilsson, godtemplare och folkbibliotekspionjär i Stockholm, efter att han sett det användas i Kristiania året innan.

Jag träffade på ett fullt fungerande Browne-bibliotek i fjol somras i Northiam.

Böckernas utrustning

I varje bok finns en bokficka med bokkort och ett datumblad. På bokkortet står bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

För varje låntagare skriver man ut en låntagarepåse som märks med namn och adress (se bilden). Påsarna sorteras i alfabetisk ordning i korttrallen.
image

Utlån

Låntagaren uppger sitt namn och bibliotekarien letar upp låntagarpåsen. Bokkortet tas ur boken. Man stämplar man sista återlämningsdatum på bokkortet och på datumbladet i boken. Slutligen sätter man bokkortet i påsen och sorterar tillbaka den i trallen på samma ställe som innan.

Utlånsstatistik får föras genom att man markerar pinnar på ett papper eller liknande.

Återlämning

Även här måste låntagaren uppge sitt namn. Man söker upp låntagarpåsen, tar upp bokkortet och sätter tillbaka det i bokfickan.

Krävning

Man måste gå igenom samtliga bokkort i hela trallen och kontrollera det påstämplade återlämningsdatumet.

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. Även här måste man gå igenom hela trallen. När man hittat kortet för den bok som skall reserveras, markerar man den med ett gem. Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning, och när boken återlämnas kan man se vem som står i kö.

För- och nackdelar

Systemet är mycket arbetskrävande och användes med tiden väldigt sparsamt i Sverige. Eftersom trallen sorterades efter låntagarens namn, blir både krävning och reservationer komplicerade.

Varianter

Det har funnits en mängd varianter på Browneska systemet. Om biblioteket ville maximera antalet möjliga utlån per låntagare, kunde man skriva ut lika många fickor till låntagaren som det maximala antalet tillåtna lån. I somliga implementeringar hade låntagaren själv hand om sin(a) påsar tills han lånade böcker, och i åter andra sorterades låntagarpåsarna efter återlämningsdatum i stället. Det förenklar naturligtvis krävningen.

Besök: 80

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.