Detroitsystemet är det som användes oftast i Sverige, förmodligen eftersom det är enklast att hantera. Ralph Uleving, bibliotekarie vid Detroit Public Library, uppfann systemet 1929 (eller vidareutvecklade kanske man ska säga, eftersom det påminner mycket om Newarksystemet).
Böckernas utrustning
I varje bok finns en bokficka med bokkort och ett datumblad. På bokkortet står bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.
Låntagarens utrustning
Varje låntagare får ett numrerat lånekort. Dessutom måste biblioteket föra en numerisk förteckning över alla låntagare (antingen i bunden bok eller som kortkatalog).
Utlån
Vid utlåningen tar man ut bokkortet ur boken och antecknar låntagarens nummer på kortet. Återlämingsdatum stämplas på datumbladet. Bokkortet läggs sedan åt sidan för vidare hantering senare under dagen.
På lediga stunder sorteras bokkorten in i trallen, som är ordnad efter sista återlämningsdatum och sedan i alfabetisk ordning på boken.
Utlånsstatistik förs genom att antalet bokkort räknas innan de sorteras in i trallen.
Återlämning
Med hjälp av datumet på datumbladet söker man därefter upp bokkortet i trallen och sätter tillbaka det i bokfickan. Boken är därefter klar för nytt utlån.
Krävning
I trallen syns lätt vilka böcker som inte är återlämnade eftersom den är sorterad efter återlämningsdag. På bokkortet är låntagarens nummer noterat, och hans namn och adress kan sökas upp i låntagareregistret.
Reservation
Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. Man söker upp bokkortet i trallen och markerar den med ett gem. Eftersom den sviten är spridd över flera återlämningsdatum behöver man ofta söka på fler ställen. Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning, och när boken återlämnas kan man där se vem som står i kö.
För- och nackdelar
Systemet är snabbare än både det Browneska och Newarksystemet. Största fördelen är att man kan spara visst arbete med trallen till senare (t.ex. insortering i trallen och uppsökande av återlämnade böckers kort). En nackdel är att man inte kan begränsa antalet utlån per låntagare.
Varianter
På många ställen lät man lånetagarna själva skriva sitt lånenummer på bokkorten vilket förstås ytterligare ökade effektiviteten.
Visningar: 138
