ES101 – massor av knappar för en telefonist

På mitt Instagram utbröt en livlig diskussion när jag skrev om ES101 – och ännu livligare blev diskussionen i den slutna facebookgruppen Televerket. Därför postar jag en redigerad och utökad version här, till gagn för alla oss som är intresserade av gamla telefonväxlar!

ES101-apparat

Detta är en expeditionsapparat för ES101, televerkets första mikrodatorbaserade expeditionsplatssystem.

Så, picture it, telestationen i Östersund, 1996. Förutom utlandsupplysning (079 77), som var den stora tjänsten, expedierade vi telefonväckning (90 180), hänvisning (90 120), Sverige Direkt och svensk nummerbyrå (079 75) i dehär apparaterna. Dessutom besvarade vi nummerbyrå från nordiska telefonister som sökte telefonnummer i Sverige (de tog +46-63-90944).

ES101 var egentligen en hel serie av expeditionsplatssystem – det fanns modeller för gruppsamtal, utlandsupplysning och vanlig samtalsexpedition (den på bilden). Dessutom användes hundraettan för SOS-expedition, alltså 90 000. Den första installationen var faktiskt för Stockholms länsalarmeringscentral, 1979. Detta är helt och hållet en intern televerksprodukt, förresten.

Systemet gick att ansluta till valfri typ av förmedlingsstation och var därför mycket flexibelt. Man kunde också ha fjärranslutna expeditionsplatser som inte behövde finnas vägg i vägg med förmedlingsstationen. Det var en väldig skillnad mot den gamla relätekniken. Programvaran kodades i Assembler och var orimligt minnessnål med nutida mått: strax över 50 kB totalt. Det är ju typ ingenting.

Omkastarna

En grundläggande term, först, nämligen expeditionsomkastare och A- och B-sidor. En expeditionsomkastare motsvarar ett telefonistkopplat samtal. Detta kallas också ofta “snörpar”, eftersom man ännu tidigare använde kablar (“snören”) som sammanband abonnenterna.

Under varje expeditionsomkastare finns de två ledningar, sidor, som man använder i expeditionen. En A-sida (där någon ringer in till telefonisten) och en B-sida (där telefonisten ringer vidare ut för att koppla fram A-sidan).

Längst till vänster finns alltså åtta par expeditionsomkastare med signallampor, “snörpar”, som motsvarade åtta samtidiga samtalsmöjligheter mellan två abonnenter. Knapparna i mitten är funktionstangenter för att sätta upp och koppla ned samtal, bryta vid upptaget, kvarhålla linjer med mera. Sifferknappar till höger (och # användes för att sända, det vill säga impulsera ut det telefonnummer man matat in).

EOTExpeditionsomkastare, talläge. Här kopplar man in sig på ett snörpar i talläge, det vill säga att abonnenterna hör telefonisten. EOT används också för att besvara ett anrop, ett nytt samtal.
EOLExpeditionsomkastare, lyssningsläge. Samma funktion som EOT men telefonistens mikrofon är bortkopplad. Används för att lystra eller visitera samtal, det vill säga övervaka pågående samtal utan att störa abonnenterna.
ULUpptagetlampa. Lyser när ett snörpar används.
SLA, SLBSlutsignal, A- respektive B-sida. Tänds när abonnenten lagt på luren.
FFFörfrågning, för att anropa annan telefonist.
TTransport, för att skicka samtalet till annan telefonist. Används typiskt i viss köexpedition när en telefonist skötte alla samtal till ett område som var svårframkomligt, t.ex. på grund av kabelfel.
TFVProgrammering av telefonvakt
LOLystringsomkastare, för att lyssna på samtalet utan att själv höras. Samma funktion som att växlar mellan EOT/EOL-läget.
KA, KBKvarhållning A/B-sida. Även om abonnenten lade på så fanns ledningen kvar i apparaten. Användes till exempel vid seriesamtal, om en abonnent beställt flera samtal efter varandra.
RA, RBRiksmarkering A/B-sida. Den här omkastaren gör lite olika saker när man ringt upp ett nummer.
Medan signalerna går fram kommer riksmarkering att innebära en extra ringsignal. Förr i världen ringde nämligen telefonisten dubbelt när ett rikssamtal var på väg. Man kunde också använda det vid telefonväckning för att få telefonen att leva om lite extra.
Om man får upptaget, så bryter riksmarkeringen ett pågående samtal och kopplar in telefonisten parallellt med samtalet. Man kunde då säga “Utlandssamtal till Borås 12 34 56, får vi bryta?”. Om det var ok för abonnenterna riksmarkerade man en gång till, och då kopplades den andra samtalande bort.
Slutligen kan man riksmarkera när man fått svar. Då markeras abonnenten som riksupptagen, vilket innebär att ingen annan telefonist kan bryta samtalet.

Allt dethär handlade om att rikssamtal (och utlandssamtal) förr i tiden var dyra och man var angelägen om att prioritera dessa samtal. Rikssamtal bröt alltså andra samtal ända fram till nån gång på sextiotalet då ledningstillgången var bättre och reglerna luckrades upp.
UHUnderhåll, om jag minns rätt. Oklart vad den gjorde.
NA, NBNedkoppling A/B-sida
NFA, NFBNedkoppling förbindelse A/B-sida. Ett slags återuppringningsknapp kan man säga. Förbindelsen kopplades ned men det inslagna numret stod kvar, så man kunde ringa upp en gång till senare.
AA, ABAnslutning A/B-sida. Trycktes ned innan man slog in telefonnumret och visar också respektive sidas telefonnummer.
TA, TBDelningsomkastare. Med dessa talar telefonisten enbart med abonnenten på A resp. B-sidan.
PProgrammering av vilken slags trafik man skulle ta.
TIInprogrammering av telefonvakt. Oklart hur denna och TFV-omkastaren användes.
TUTidsuppgift. Visar hur lång tid samtalet pågått.
TIDManuell start av tidtagning för samtalet. (Tidtagningen startades annars automatiskt när man lämnade snörparet.)
BBlockering mot inkommande samtal
↑↓Radväxling (scroll säger vi väl nu) på teckendisplayen.

Funktion

Så hur fungerade de? Jo, i korthet så kom anropen in på första lediga expeditionsomkastare (raden längst till vänster) och anropsnumret (t.ex. 90120) syntes i teckenfönstret. Man besvarade anropet med EOT-omkastaren.

Behövde man ringa ut eller koppla vidare tryckte man AB (anslutning, B-sida), knappade in numret, sände iväg det med #.

Respektive sida (A/B) kunde sedan kopplas ned med NA/NB, riksmarkeras (brytas/reserveras för rikssamtal) med RA/RB och kvarhållas med KA/KB (dvs att samtalet bröts inte även om abonnenten lade på – förskräckligt användbart vid busringningar från abonnenter!).

Delningsomkastarna TA/TB användes för att tala med enbart A- eller B-sidan (t.ex. när man frågade om debitering av Ba-samtal). Med LO, lystringsomkastaren, kopplade man bort sin egen mikrofon när samtalet väl var igång, såg till att de samtalande började prata, och sen släppte man kopplet genom att trycka på EOT en gång till. Lådan mätte sedan samtalstiden.

När samtalet sedan var slut och abonnenterna lade på lurarna, tändes slutsignallamporna SLA/SLB och man gick in och noterade samtalstiden.

Ungefär så gick det till vid traditionell samtalsexpedition. Utlandsupplysningen var ingen kopplingstjänst men vi ringde ständigt telefonister i andra länder. För dessa hade vi kortnummer inprogrammerade, t.ex., *21212 för New Yorks nummerbyrå och *233 för Frankrike.

ES101 i Östersund

Detta är telefonsalen vid Östersunds telefonstation 1986 och här är ES101 i full drift. Till höger på skrivbordet står en terminal ansluten till TAD, Televerkets administrativa datasystem. Där fanns t.ex. nummerbyrån och hänvisningen (90 120). På andra sidan står ES101-lådan, och ovanpå den en liten trälåda med plats för samtalskort. Alldeles till vänster om ES-lådan ser man två “krokodiler”, ett slags register som man snabbt kunde slå upp i. Längst bak i salen finns snörlängan där man expedierade lite mer udda tjänster.

Någon gång i mitten av 1990-talet kom nästa generation, ES201, med all teknik i en PC, men i Östersund användes ES101 fram till 1997 om jag minns rätt.

ES101 på LAC

Hundraettan användes som sagt också på länsalarmeringscentralerna. Såhär kunde det se ut:

(Foto: Göran Berglind.)

Lådan till höger är telefonilådan och den fungerar, förutom att den är så mycket mer färgglad, ungefär som standard-ES101-lådan. Till vänster står radio- och larmlådan. Den användes dels för radiokommunikation med utryckningsfordonen, dels för att ta emot automatlarmar från diverse brand-, inbrotts- och överfallslarm. En sådan här anläggning hade också vänt- och passningshögtalare anslutna.

Slutligen är ju det alfanumeriska tangentbordet en skönhetsupplevelse bara det! Datorn som var ansluten till LAC hette Censor 932 och utvecklades av Standard Radio & Telefon AB. Den typen av dator användes ofta i realtidsapplikationer – den mest kända är STRIL-60, flygvapnets stridslednings och luftbevakningssystem.

Litteratur

Abrahamsson (1983). ES101 – Televerkets första mikrodatorbaserade expeditionsplatssystem. Tele (4)43-51.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.