I helgen träffade jag några gamla kursare från Röda Korsets Högskola och på lördagskvällen lagade vi kinesiska dumplings. Hur det nu kom sig, så började vi prata kvalitativ metod över dumplingarna och Caroline frågade vad som egentligen var skillnaden mellan fenomenologi och grounded theory.
Det är förstås en fråga som kan hålla metodexperter sysselsatta en hel livstid men jag tänkte ändå försöka tydliggöra skillnaderna lite översiktligt, sådär, utan några absoluta sanningar.
Många kvalitativa metoder skiljer sig åt i att de har skilda filosofiska utgångspunkter och ofta kan man hitta nån filosof i bakgrunden (som nog inte alls tänkte att hen skulle utveckla en kvalitativ analysmetod utan snarare ett filosofiskt system). Här tänkte jag inte djupdyka i dessa olika utgångspunkter utan snarare se på vilken typ av kunskap varje metod kan ge.
Så med utgångspunkt från de dumplings vi nu satt och åt, ska jag ge exempel på forskningsfrågor i några metoder som ofta förekommer i omvårdnadsforskning:
- kvalitativ innehållsanalys – vilka sorters ingredienser har olika dumplings?
- fenomenologi – vad är dumplingens essens, dess innersta kärna?
- grounded theory – hur tillverkar man en dumpling?
- diskursanalys – hur pratar man om dumplings?
- hermeneutik – vad betyder dumplings för oss?
- fenomenografi – vilka uppfattningar har vi om dumplings?
- etnografi – hur ser kulturen ut bland en grupp dumplings?
Jobbar man med kvalitativ innehållsanalys vill man hitta likheter och skillnader i någonting. Då blir det intressant att se vad som skiljer olika dumplings åt, men också vad de har gemensamt. Variationen, helt enkelt.
Fenomenologin syftar i regel till att beskriva essensen i ett fenomen – vad är det dumpliga i en dumpling som gör att den är just en dumpling och inte en palt eller en ravioli? Man söker det som inte varierar bland dumplingarna på ett fat dumplings.
I grounded theory är man ute efter processer. Hur ser skeenden ut, vad kommer först, vad är det första som leder till det andra. En sån studie illustreras typiskt också med en modell med pilar och flöden. Först gör man kanske degen, sen fyllningen, och sen her man ihop det.
Diskursanalys är en brokig samling metoder, t.ex. diskursteori, kritisk diskursanalys och diskurspsykologi. Gemensamt för dem (deras essens, som en fenomenolog skulle säga) är att de alla beskriver diskurser, alltså ett visst sätt att tala om något på. Hur skriver man om dumplingen i dagspressen?
Hermeneutiken var svårast att hitta på en forskningsfråga om, men det rör sig ofta om vad saker betyder för människor. Är dumplings kanske tröst, mättnad eller reseminnen?
Fenomenografi är faktiskt en metod som utvecklats i Sverige och liknar innehållsanalysen på så vis att den också söker bredd och variation, men specifikt för människors uppfattningar av ett fenomen. Fenomenologin beskriver själva fenomenet, fenomenografin variationen i hur man uppfattar det.
Etnografi, till sist, sysselsätter sig med studiet av kulturer och använder ofta observationer i fält som viktigaste datakälla.
Nå. Så här enkelt är det förstås inte – etnografer använder ofta diskursanalys, somliga fenomenologer skulle knorra högt över att jag förenklar deras metod alldeles för mycket, ibland ser man grounded theory-studier som inte presenterar en process och så vidare. Men i grova drag kan man få ett hum om skillnaderna så här.
(Tack till Ulla Hällgren Graneheim för ständig intellektuell utmaning, inte minst i författandet av det här inlägget.)
Visningar: 14944