Försvarsministern vill instifta medaljer och minnesmonument för våra “veteraner”, de militärer som varit ute och stridit i världen. Låter väldigt amerikanskt. Men låt gå för det – det är kanske viktiga insatser de gör.
Men det känns ändå fel nånstans. Varför så mycket uppskattning för dessa (oftast) män, och så lite uppskattning för de (oftast) kvinnor som tar hand om våra barn, städar våra idrottshallar och vårdar våra sjuka?
Soldaterna får posttraumatiska stressyndrom av sitt dödande. Arbetarna i offentlig sektor får förslitningsskador av sitt skurande.
Soldaterna får medaljer, minnesmonument, och till och med en minnesdag. De andra utförsäkras.
Rättvisa, någon?
Besök: 48
Därför att åka till ett krigsområde är något helt annat än att jobba på sjukhus.
De som jobbar inom dessa yrken förtjänar all respekt som de kan få men situationen är helt annan när du är i områden folk mördas och folk försöker mörda dig.
Det är få yrken som man har 1 procents förluser på 6 månader som t.ex. Afghanistanstyrkan har haft på sista tiden.
Att som människa sätta sig medvetet i sådana situationer för att hjälpa andra är något som ska hedras och ingen som inte varit i där kan förstå!